Inför Internationella kvinnodagen vill jag ta tillfället i akt att dela några personliga tankar om självledarskap och vad det betyder för mig. Det är något jag verkligen brinner för – känslan av att våga ta plats, sätta egna gränser och stå fast vid det som är viktigt.

Att leda sig själv handlar för mig om att skapa rum både för min egen utveckling och för andra omkring mig. Det är en påminnelse om att inte bara prioritera sig själv, utan också att hjälpa andra att hitta sin väg.

Jag tror starkt på att självledarskap är att lyfta och stötta varandra. När vi hjälper någon annan att växa breddas möjligheterna och det är då den verkliga förändringen kan ske.

Vi kvinnor har olika livsresor och upplevelser, och jag har märkt hur viktigt det är att vara öppen och förstående inför det. Det stöd  jag fått från vänner eller kollegor när livet snurrat på, har gjort enorm skillnad. Att dela våra erfarenheter och våga vara sårbar och be om hjälp tror jag behövs nu mer än någonsin – det knyter oss samman och gör att vi kan stötta varandra i både små och stora utmaningar.

Jag vill påminna oss om att även de minsta stegen är betydelsefulla. Ibland känns det som att framstegen är så små att de knappt märks, men varje gång vi drömmer, hjälper någon i vardagen eller står upp för varandra bidrar vi till att bygga ett starkare och mer inkluderande samhälle. Kraften i gemensamma handlingar ska aldrig underskattas!

Internationella kvinnodagen är för mig en tid att tänka över vad vi faktiskt har åstadkommit, men också vad som fortfarande behöver göras. När vi ser och inspireras av varandras styrkor och vågar vara förebilder, så öppnar vi dörren för både oss själva och framtida generationer. Det är när vi tillsammans lyfter varandra som vi verkligen gör skillnad – både för oss själva och för hela samhället. Så idag vill jag hylla oss alla som vill och vågar ta plats, drömma, stötta varandra och skapa förändring, steg för steg.